vi har längtat och kämpat allihopat och peppat varandra in i de sista.
jag kommer ihåg i sjuan då vi undrade hur alla nior kunde börja gråta och tänkte mera tanken:
" de kan ju träffa varandra ändå..."
nu har i alla fall jag insett att, nej så enkelt är de inte!
vissa kommer man kanske inte träffa igen...
vissa kommer man ha kontakt med men inte se på ett tag...
och vissa försvinner, förgott!
men tillsammans kommer vi alltid vara 9F och minnerna efter oss kommer inte släppas utav Daltorps lärare, korridorer, trappor, skåp and so on.
I hjärtat kommer vi alltid vara varandra nära, i hjärnarn kommer vi varandra minnans och tillsammans har vi gott igenom både jobbiga och enormt roliga saker tillsammans...
VI HAR SPENDERAT TRE ÅR TILLSAMMANS
VI TAR GRUNDENTEN IDAG, DE ÄR INTE NÅGONTING MAN GÖR VARJE ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar