de är bara så, livet är som en enorm bergochdalbana ibland tänker man för mycket på saker och ting som man egentligen inte borde tänka på som tex:
jag är tjock, jag borde träna,
jag har fult hår,
jag kan inte ha på mig detta,
jag kan inte göra dett för jag måste göra detta
osv.
men sen finns de också backe på den bergochdalbanan som går väldigt mycket neför och allting bara rullar på utan ett enda motstånd. men de är nog de som är livet. en stor resa jobbigt men sammtidigt skriker man
"whoho, vilken jävla åktur"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar