Igår på jobbet satt jag och läste min deckare (hör och häpna, JAG läser en decakre, hände sällan!) I alla fall så var de ett stycke i boken som jag fastnade för - nämnligen när en liten kille sitter i polisförhör och kan säga bilens registreringsnummer utantill - trotts att de var över två veckor sedan han såg bilen.
..."Såg du vilken färg bilen hade eller till & med vilket bilmärke det var?"
Det var en gul Toyota Corolla med registreringsnummer OLW 437.
"Är du säker?!" utbrast Knutas häpet
Ja. OLW kommer jag ihåg för det är samma märke som på ostbågarna vi brukar köpa. Pappa är 43 år och vi bor på Ängsvägen sju.
Knutas drog djupt efter andan.
Ur boken: Det fjärde offret, skriven av Mari Jungstedt.
Anledning till att jag fastna för detta är för att vi för ett år sedan fick fastställt att min mini-lillebror som jag kallar honom har just: aspbergers! Okej, kan vissa tänka, problem. Men ja självklart är de kämpigt för honom vissa stunder och att lärare (personligt nu!) är helt dumma i huvudet vissa stunder och man på djupet undrar om de läste någon pedagogik alls under sin lärarutbildning. Tanken är inte att ni lärare där ute ska ta åt er - tanken är att alla måste anpassa sig - även min lillebror MEN han har svårare för att göra de än vad en "normal" människa har och behöver därför mer hjälp, det är allt. Så nog har de varit jobbigt men samtidigt ler jag väldigt mycket åt min fina lillebror. Han som kan komma och berätta att predikan i kyrkan är exakt 1 minut 37 sekunder och 4 hundradelar. Han som kan sitta i timmar framför datorn och komponera musik eller spela minecraft. Jag älskar honom precis som han är.
Och faktiskt så har vi en utav världens främsta artister, Avicii, som ett exempel på att de går att lyckas fruktansvärt bra med aspbergers. Man behöver bara människor som har tålamod och förståelsen - efter det löser sig det mesta på så bra sätt de bara går!
En tankeställare - för oss alla!
//Yesterday at work I was reading my detective story( lo and behold, I read that kind of book, seldom happened!) In all cases, there were a paragraph in the book that caught me - mention writing when a little guy sitting in the police interrogation and can say the car registration number by heart - entrusted that they were two weeks ago, he saw the car.
... "Did you see what color the car was , or to and with what brand of car it was? "
It was a yellow Toyota Corolla with registration OLW 437.
"Are you sure ? " exclaimed the astonished Knutas
Yes. OLW I remember of it is the same brand as the cheesdoodles we usually buy . Dad is 43 and we live on Ängsvägen seven .
Knutas took a deep breath .
From the book : The fourth victim, written by Mari Jungstedt .
The reason I get caught for this is because we are a year ago was determined that my mini little brother as I call him just : Asperger's ! Okay, some may think, problem. But yes of course, the struggle for him some moments and teachers ( personal now!) Is completely stupid some moments and I on the depth wonder if they read any education at all during their teacher training. The idea is not that you teachers out there will take it to heart - the idea is that everyone has to adapt - even my little brother BUT he has been more difficult to make than a "normal" human being , and therefore need more help , that's all . So probably they have been hard but I smile a lot in my nice little brother. He can come and tell us that sermon in the church is exactly 1 minute 37 seconds and 4 hundredths. He can sit for hours in front of the computer and compose music or play minecraft. I love him just as he is .
And in fact we have one of the world's top artists , Avicii , as an example that they can succeed terribly well with Asperger's . One has only to people who have the patience and understanding - after it dissolves most of the best way they possibly can!
Just a thought - for all of us!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar