Vår prinsessa har inte alltid varit lätt att tas med. Tidigare har hon vägrat apportera - vilket varit en pina efter som att de är precis det hon SKA göra - det hon är avlad för.
Jag ska på kommando be henne stöta upp fågel - efter det ska hon stanna för att jägaren skjuter och därefter är det apport som gäller. Men för att få denna lilla tjej att apportera har de krävs en ängels tålamod ifrån mig, Lauri och mamma som hjälpt mig mycket.
Men så i somras när vi var på träning hos Anders Landin (vorstehns guru!) så hände de något - hon såg de roliga i apportering och jag förstod de roliga med att träna henne.
Sedan dess har hon hämtat allt vi kastar och det är jag så glad över!
Mer vi tränat på under sommaren och hösten är revieringen - de betyder att hon själv ska söka av fältet eller fjället efter fågel. Jag har tränat med visselpipa och mina armar - hundar är fantastiska på kroppsspråk och dom förstår fortare än vad man tror. Detta har vi en bit kvar att öva på men vi är snart där! :) Sen har de även varit ljudet ifrån visselpipan - hon ska kunna tre signaler:
1. Två korta = Hit!
2. En lång = Stanna!
3. Korta tätt inpå varandra = Leta där!
Även detta är någonting vi arbetar med och som jag hoppas att vi blir bättre på snart - men so far är jag nöjd med henne. Till våren ska vi tävla och träna mängder - just nu är de bara jakt i huvudet på de som jag tränar för eller så är de snart vinter och då är de inte speciellt mycket träna-hund-flera-timmar-utomhus säsong. Men i November ska vi däremot ställa ut henne i Umeå - ska bli intressant att se denna domaren kritik samt alla andra fantastiska varelser där ute. Dock endast vorsteh.
Men en sak är säker - min prinsessa kommer alltid vara världens bästa i mina ögon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar