Jag och Lauri träffades i Åre - genom gemensamma vänner vilket ingen av oss alls hade räknat med - men vad ska man göra när de väl säger "klick". Inga alternativ och jag är väldigt lyckligt lottad. Sen ska jag inte sitta här och ljuga om att vi alltid har glidit fram på rosor - för de stämmer ju inte - man behöver inte försköna verkligheten. Vi är två människor, med olika styrkor, svagheter och viljor men tillsammans blir vi som ett team och fram tills för bara en månad sedan levde vi "tillsammans" fast på 70 mils avstånd. Jag lovar er - vill man så går det men att säga att de alltid är lätt, det stämmer inte.
Men för lite mer än ett år sedan så hämtade vi vår fina lilla prinsessa. Jag trodde ALDRIG att ett djur skulle ta så mycket plats i mitt hjärta - att hon skulle komma att betyda så mycket. Hilda lyser upp vardagen när den är svår, hon får oss att skratta med sina konstigheter, bara hon kan ge blicken "Snäääällla matte, kan jag inte få komma upp i sängen" - bara hon kan somna ståendes, med huvudet i sängen. Mattes hjärta. Henne kommer jag aldrig ge upp för.
Jag är lyckligt lottad. Jag har en fantastisk pojkvän och hund som jag delar vardag med. Jag har en fantastisk familj som jag delar livet med & som grädde på moset har jag några riktigt bra vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar